Bent Kvist äger med största sannolikhet en tröja med texten "bevara negerbollen"

Okej,
jag som satt här och trodde att Pär Ström var Satans förtappade son, jag hade fel. Fel fel fel. Här, mina damer och herrar, har vi nämligen Bengt Kvist, stoltserande med inte bara en Volvo utan även kungafamiljen i bloggheadern! Jojomen, det är grejer det.

Debatten om män som ammar har ju väckt känslor under de allra slemmigaste stenarna runt om i Sverige, men Bengt Kvist är i samma liga som Fotbollsfugan Malin Wollin, fast lite värre.
Som om det inte räckte med att han kastar sig in i debatten genom ett grovt personligt påhopp på Martin på VSASS och i ett annat inlägg konstaterar han hånfullt att det nog är bråk i Gottsunda för att invånarna inte fått ut så mycket av SFI:undervisningen och förstått sina skyldigheter, han är dessutom en av dessa människor som tycker det är trams att byta namn på kvarteret Negern.
vi diskuterade det häromdagen och udnrade vad det är för slags människor som är emot namnbytet. Finns de på riktigt. Jojomen, här är ett livs levande exemplar! Historierevisionism kallar han det.
Jag skulle vilja kalla det att vårt samhälle har utvecklats till det bättre och inte längre tycker det är kul och fint att ha gatu- och ortsnamn som är rasistiska glåpord?
Neger var inte en komplimang för 150 år sedan, det är det inte idag heller och om nu den grupp du kallar för negrer undanber sig att bli kallade det för att de tar illa upp, vad är det som känns så jävla svårt att respektera med det?

Nu väntar jag med spänning på att Bengt Kvist ska googla sig själv och dyka upp här och kalla mig för "Rabiat jävla feministfitta" eller något lika trevligt, för att jag inte delar hans världsbild. Sedan bortförklarar han det med att feminist har jag ju valt att vara själv och det ger per automatik att jag är rabiat, samt att fitta är ett ett ord lika neutralt som typ ordet "ost" när det sägs i negativa omdömen om folk och bör inte tolks som ett glåpord bara för att någon slängt in ett skällsord i meningen.
Oh, the joy!

Pär Ström rides again!

Alltså, jag behöver ju inte berätta för er att Pär Ström är helt spårad, för det har ni själv upptäckt vid det här laget.
Och det är inte ett försök till härskarteknik från min sida, för att förminska Pärs argument. Jag tycker inte att Pär är en vettig debattör i den svenska jämställdhetsdebatten och bara det att han anser sig själv ligga i "den sunda mittfåran" med radikalfeministerna på ena sidan och Anna anka på andra bekräftar på något sätt detta.
För det första: Anna är inte en politisk debattör med någon som helst tyngd. JAG är fan mer påläst än henne och det är inte mycket att skryta med. Hon har inte koll på någonting. Hon har gjort ett gäng korkade utspel om helt klart stammar från att hon verkar ha blivit driven till vansinne av livet hon hamnat i. Hon jobbar inte längre, för att skydda sitt förhållande, efter makens uttryckliga önskan, och är enligt egen utsago bunden att följa med honom överallt eftersom hon är som en förlängning av honom. Damens egna ord, sak sägas.
Låter det som en lycklig kvinna? Där sitter hon ensam på hotellrummet och tuggar brosk innan hon ska gå ner och vara "Mrs Paul Anka". Allt hon tänker på är hur många centimeter det är mellan rosenbuskarna och hur blanka speglarna är. Hon verkar så överfull av kontrollbehov och tvångstankar att det fanimej inte är konstigt att hon är så jävla spänd och otrevlig.
Alltså, jag vill inte låta som en liten idealistisk kommunist eller så, men vad är egentligen frihet och rätten till sin egen tid och sitt eget liv värt, jämfört med låt säga en 900 000 kronors fingerboja?
Att Pär Ström ser henne som värdig politisk oppostion säger väl en hel del om Pär Ström?

Inte alla hästar hemma

Det finns folk som är så jävla pantade att man förundras över hur de lyckas med konststycket att äta varje dag och hålla sig vid liv. Sådär bortom-all-sans urspårade att de fan inte borde tillåtas gå fritt på stan eller ha egna bankkonton. De borde fan inte ens få ha ett personnummer.
Jag är så JÄVLA trött på att behöva vara morsa åt folk som inte kan hantera något själv. Ibland när jag tittar på folk önskar jag att jag hade en fjärrkontroll och bara kunde byta kanal så att de försvann.

Har haft Möte, nu ska jag dricka en chailatte och äta en cesarsallad och sedan powerwalka till nästa Möte, häpp!

Alltså, det här med att vara en häftig bussiness woman, det är sjukt inne just nu va?

Det känns som att vart man än vänder sig så har man häcken full av energiskt twittrande och bloggande brudar som ba "Möte! Powerwalk! Naturgodis! Mulberryväska! Unna sig choklad! Iiiih!"
Jag blir alldeles matt. Alltså, nog för att jag försöker få mitt liv och mina affärer att rulla på, och träffar en massa folk för att diskutera samarbeten och idéer, jobbar mycket sena kvällar, samt börjar och slutar dagen med en kopp kaffe och att svara på och skriva jobbmejl i sängen, så känner jag allt som oftast att jag vill blogga om annat.
Dels därför att jag inte kan föreställa mig att "alla" mina läsare därute blir särskilt exalterade över att höra att jag haft ett jävla möte. Dels därför att allt det där blir uthärdligt och hanterligt och till och med kul om jag bara får släppa ut andra delar av mig själv och helt andra tankar några timmar om dygnet. Till exempel i blöggen.
Mitt jobb är mitt jobb. Jag pratar gärna om det, men då vill jag också gärna berätta något om det. Det är till stor del mitt liv och en stor del av mitt jag. Men det är fanimej inte det enda jag gör eller tänker på.
Här känns det mest som att det är ett gäng wannabe-workaholics som vill framstå som mekaniskt vältränade små Ebba von Sydows, med märkesväskan i högsta hugg, på språng mellan alla dessa stressande, glamoröst utbrännande möten, på jakt efter $$$, så att de kan köpa fler dyra handväskor.
Jag är inte ett så jävla stort fan av det, kanske gör det mig till en kass business woman i slutändan, men jag vill inte ge sken av att vara någon slags statustokig brud som har Blondinbella som största idol och vill klä sig i märkeskläder. Jag är fult nöjd med jävligt snygga kläder och att vara min egen förebild.
Ibland är det okej att inte palla, att inte jobba en timme extra, att misslyckas och fucka upp och göra om.
Det är när jag ser alla de här knäppsiarna som jag inser det. Jag behöver inte försöka överbevisa mig själv och alla andra om att jag är så överdrivet bra hela tiden. det räcker med att jag är så bra som det förväntas. Ska jag sälja min själ så ska den fan betinga ett lite högre pris än att kunna uppdatera min FB-status tio gånger om dagen med hur mycket jag har jobbat.

PS. När mina killkopmisar som håller på med "sån där data", alltså göra hemsidor sa att de skulle "ha ett möte" så betydde det oftast en öl eller en fika. Erkänn att det är det ni gör också.

Jag ÄLSKAR NATACHA PEYRES BLOGG!

Alltså, ÄLSKAR!
Hon är fantastisk, man blir aldrig besviken. Hon är som ett sådant där lotteristånd i Folkets Park för de allra minsta, med vinst varje gång. Man får ett pris bara för att man är med!
Hon är inte vidare sympatisk, men inte heller sådär pang på rödbetan-elak som fjortisbloggarna, inte business smart som Blondinbella eller supertrist som Rosing. Hon är bortom allt.
Dessutom tar hon sig an alla de Stora Frågorna, som om månlandningen var fejk, om tankeöverföring fungerar och vad man ska ha på sig på Playboy-festen. Hon är så ljuvligt pantad att det är en jävla fest att läsa hennes blogg. Hon är min favoritkommentator när det gäller veckans snackisar och heta ämnen.
Varje gång Natacha ser ett program på Discovery börjar hjulen snurra (och jag föreställer mig att det luktar bränd kork) och sedan dyker det upp en text saxad från Wikipedia med tillhörande bild, som avslutas med "Ja älskar dessa ämnen tycker att det är intressant och spännande.
Har ni någon historia att berätta om detta? Skulle vara kul att höra. Puss!"
Men nu på senare tid känns det som att det är något särskilt hon tänker på.
Först dök det här inlägget upp.
Sedan dök det här inlägget upp.
Jojominsann.
Jag är helt övetygad om att Natacha inte kan relatera till något utanför henne själv och nu verkar hon ha en del att fundera på, jag menar SMiska Mig Hårt 3 det är grejer det!
Väntar med spänning på nästa inlägg kring ämnet!

Lördagskvällen sammanfattad:

Först tog vi ett par glas rödvin.
Sedan YouTubade vi, i ordning:
Ponnyexpressen
Dykscenen ur Stolhet & Fördom
Colin Firth
Hugh Grant
Alan Rickman
Suede live 93-96
Placebo

Sedan konstaterade vi att Love Actually måste vara den absoluta runkfilmen och beundrade folks uppfinningsrikedom vad gäller att skapa små collage av bilder på snygga skådisar i YouTube.
Jag vill dessutom gärna lägga fram en officiell undran till högre makter: varför har ingen släppt en Hugh Grant-box på dvd?



Epic citat:
"Alltså, och det bästa är i Stay Together-videon, när han gör en liten ormdans med armarna över huvudet och man ser en glipa hud mellan byxorna och skinnjackan, du vet PRECIS vilken sekund jag pratar om, eller hur? Åååh, BZZZZZ!"

Att hålla käften.

Det är svårt det, men jag gör det varje dag.
Jag ser killar i soulpatch (litet skägg på hakan som ser ut som en såsfläck).
Jag håller käft.
Jag ser folk med brallorna nere vid knäna som hoppar fram som gycklare längs gatan för att de inte kan gå normalt.
Jag håller käft.
Jag ser folk som har spenderat tusentals kronor för att få till en look som får en att undra var de rymt ifrån.
Jag håller käft, käft, käft.
Sedan beger jag mig ut på stan, på klubb och ska gå hundra meter från klubben till bankomaten och DÅ JÄVLAR är det osm om alla filter är vecka, silence is no longer golden.
ALLT ska kommenteras! Kjol, hår, smycken, smink, skor, strumpbyxor, ALLT!
Ojojoj vad du ser farlig ut i det där håret, hähäh!
Tack.
Tack?
Tack.
Ehehe, gillarure, eller? Å se farlig ut?
Jodå.
Jassåregöru?
Jo.
Men liksom HUR ORKAR NI? Och när brudar förvandlas till norrlänningar och svara med max en vokal inblandat, då är det en jävligt fet hint om att det är dags att stänga glappet och pyssla om sina egna affärer, så att säga.

Ibland är det folk som har mage att fråga varför jag är feminist.

Svaret på det är alltid "För att jag inte är en idiot".

Metablogg: Bloggkommentatorernas bloggkommentator

Så bloggkommentatorerna, gillar dem generellt sett. Eller bloggen, jag gillar den. Den är ett bra utrymme att diskutera bloggar på, utan att modereras av bloggaren själv ifråga. Det behövs.
Men just nu alltså.
Zytomierska hade tydligen pratat med en bög (OMG!1!) som sagt att inga bögar har analsex. Bloggkommentatorerna rapporterar och frågar sig sedan om det är så? Och varför svarar ingen på det? Varför är alla bögar jämt svävande på den punkten? Varför vill ingen prata om det?
Då känner jag att som man frågar får man svar. Frågar man som någon som vill veta hur "alla" bögar gör och vill att bögen man har framför sig ska svara representativt, dvs, om man frågar som om man vore lite fördomsfull och korkad, då kommer man att få svar på tal som om man vore det. Vilket de fått i sina kommentarer och varat lite spydigt på. Spännande.
Det är många som undrar varför bögar ska behöva svara på det, och hur det skulle se ut om man började fråga folk hur heterosexuella har sex, egentligen?
Jag menar, om vi skulle ta random heterotjej, tror ni hon skulle vilja svara på om hon har analsex sådär hursomhelst, även bland vänner? Jag tror nog fanimej att det skulle bli något av en svävande tystnad där med.
Uppenbarligen finns det de som vill dela med sig av sitt sexliv och hur det ser ut. Låt dem göra det. Låt alla de andra slippa. Det är fan inget någon ska behöva klargöra hur det ligger till med, för det angår ingen annan.

Och vad fan är det för övrigt för jävla fråga att bli upprörd över att man inte kan få svar på, om bögar tar varandra i röven eller inte? Alltså herregud, barn svälter i afrika, sälungar klubbas i norge och Anna Anka diskuteras i P1, jag tror vi har viktigare saker att oroa oss över.

PS. Väntar ivirgt på kommentar ang varför då jag skriver om det här! Alltid är det nämligen någon som vill smälla en på fingrarna, vad man än skriver. Come on, Tigers!

...och hur kan man glömma den här låten? Alltså, Taco. The weirdest man.

Jag hade glömt att jag älskar den här och att den är den bästa låten att bli full till:

Hej Gud:

(ja, nu gick jag ju ur Svenska Kyrkan för en sådär tio sekunder sedan, men det kanske fortfarande gills ändå?)

Jag sitter i sängen och lyssnar på ett program i P1 där ett gäng män med dialekt provar blöjor på sina bebisar och berättar om det. Mitt liv kan knappast bli mer oglamoröst.
Jag behöver en HOPE-utförsäljning, gärna en där allt är billigt.
Alternativt massvis med pengar att åka till outleten och köpa HOPE-skor.
Please.

Artsy

Fattar ni var artsy v var, vi gick liksom på en liten bar med abra röda lampor i Soho. Coctails: £4. Alltså, riktiga coctials, inte sprit plus lite mixer.




Min drink kändes ruskigt glamorös. B's var inte lika glamourös, vi upptäckte att likadana glas användes till ljuslyktor, eller så användes ljuslyktor som drinkglas. Oklart vilket.

Alltid ska de komma och förstöra allt, Kristdemokraterna

Alltså, Göran Hägglund. Sällan ingjuter den mannen någonslags respekt i mig, men här tar han priset med sina filosofiska kullerbyttor.

"Ytterst handlar detta om att folk har rätt att slippa bli besvärade av den politiska makten av den enda anledningen att de är vanliga."

Ja, jo, det där citatet låter kanske inte så farligt när det hänger här lite sådär i luften, eller hur? Men i Görans text står det för så mycket mer. Etablissemanget (vilket Göran i allra högsta grad är en del av, vill jag påpeka, mycket mer än mig t ex) ska inte komma här och tafsa på Vanligt Fölks älskade normer och föreställningar om tillvaron.
Vanligt Fölk tycker att bögar är äckliga, då ska inte Homoetablissemanget komma här och försöka bilda opinion.
Vanligt Fölk tycker feminism är alldeles för krångligt att förstå sig på, då ska inte Lunds Universitet komma här och genuscertifiera sin arbetsmiljö.
Vanligt Fölk tycker att alla som inte är Riktiga Män och Riktiga Kvinnor är jävligt konstiga, då ska inte Kulturetablissemanget komma här och tala omför dem att det är intressant med normkritik.

Så om Vanligt Fölk, läs den pöbel som skriver föraktfulla, hatiska saker i kvällstidningarnas hemsidors kommentarsfält varje dag, nu har en massa intoleranta åsikter som inskränker en massa människors liv, läs kvinnors, hbt-personer, invandrare, veganer etc, då ska de få ha det och uttrycka sitt hat ifred, utan kritik.
Vanligt Fölk måste respekteras!
De ska inte komma några organisationer med särintressen och tjafsa om djurrätt eller bilfria gator eller rätten till sin kropp på allmän plats, när allt man vill är att få äta sin pölsa, köra sin stadsjeep och stirra kassörskan i urringeningen när man köper sin Slitz. Den helt vanliga intoleranta svenskheten som gillar konst man ser vad det föreställer och tycker att mat utan kött inte är riktig mat måste värnas och ges utrymme, för den har inte redan tillräckligt med jävla utrymme att bre ut sig på.

Jag ska tänka på att jag verkligen måste ge alla dessa inskränkta människor lebensraum nästa gång de kallar min pojkvän för bög och hotar honom med stryk eller tafsar på mig på krogen.
För då kommer det att kännas så mycket bättre, det där med att jag inte riktigt får plats i några normer och ständigt måste tänka på vart jag går och vilka jag beblandar mig med för att slippa förklara mig hela tiden. Jomenvisstserrö.

Äh men bara dra åt helvete, vill ni vara så snälla? Kristdemokrateran är ett sådant bisarrt litet skitparti som kanppt kom in i riksdagen och de har liksom ministerposter! Den här artikeln kunde dessutom ha varit skriven in league med Sverigedemokraterna. Jimmy, om du är smart hakar du på Görans tåg. Ni kanske kan bilda ett enda kristet naziparti och få 6% i valet?

London X 4

Om inte det här är en modebloggsbild så vet jag inte vad. Jag menar, fotad i spegel på Tate Gallery med Londoni bakgrunden. Det blir väl inte bättre än så?




Fiscoteque! Där alla fiskar dansar mogendisko!




Fint hus:




Space Age möter Old West End på ett fantastiskt sätt:

Sea cucumber and fishlips? No thanx, I'm a vegetarian.

Anna har uppenbarligen inte alla ankorna hemma i Ankeborg.

Newmill, detta pengakåta lilla träsk som ger utrymme åt alla folk vill se mer av eller som de tror kan provocera, har gjort det igen. Proudly presenting, Anna Anka!

Guldrussinen ur kakan:

Här finns ingen jantelag. Här tillåts kvinnor vara kvinnor och män män. Det var så skönt att komma till ett land där män vet hur man beter sig mot en kvinna.
Jajemän, en rohypnol i drinken, efter att man betalat hela notan, det är fan billigare än att köpa sex! Och den där jävla jante-lagen, fan vad jag älskar den, den gör livet så lätt. Kan vi inte bara skylla allt på jante? Pedofiler, kärnvapen, säljakt, you name it!

Amerikanska män uppskattar däremot sin fru, de är väldigt romantiska. De skriver lappar, ringer och lämnar kärleksmeddelanden på telefonen. Sådant gör aldrig svenska män.
Alltså, Anna, jag är så jävla ledsen för din skull. Varför har du bara valt så jävla dåliga killar för? Jag tror aldrig jag har vart ihop med någon som inte gjort alla de där sakerna någon gång.

Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen.
Åh, det är nu jag förstår hur HÄRLIGA amerikanska män är, på riktigt! Som jag längtar efter ett alldeles eget litet svin nu, mums!

De gifter sig med snygga kvinnor som snabbt blir oattraktiva, börjar klä sig slafsigt och struntar i mannens behov. Många svenska män måste undra varför de gifte sig - och det är inte underligt att så många väljer att skilja sig.
... För det är ju alltid mannen som vill skilja sig?

Och så förfasar sig svenska folket nu över att jag är gift med en betydligt äldre man. Så fort en kvinna gifter sig med en äldre man heter det att hon är en prostituerad. Men ingen säger något om Demi Moore och Madonnas unga killar.
Det gör väl folk visst det, typ HELA tiden?

Om du går in i en hundaffär, köper du då en gammal hund eller en söt valp?
Men hur dum i huvudet ÄR du? DU har ju köpt den gamla hunden Anna, vilken du nu följer med jorden runt vare sig du vill eller ej och vars kulor du nu lydigt slickar så fort han skäller.

En annan sak jag älskar med USA är inställningen till service.
Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården. Jag har en enorm trädgård och fyra trädgårdsmästare. Det är jag som ser till att de kan försörja sina familjer. De kan inte prata engelska. Det är som att prata med en vägg, de kan inte ens stava till sina egna namn. Det kan bli ganska frustrerande ibland.
Jag fattar inte? Du älskar att det är outbildade människor du inte kan kommunicera med som jobbar för dig, för att du är för snål för att betala någon med utbildning för att göra jobbet, utan använder svart, illegal arbetskraft och tycker det är superhärligt?

Sedan har vi jätteproblem här med den nya internetgenerationen. Den är obildad och missunnsam och deras liv på bloggar och twitter meningslöst.
Jojo, och ändå är det de som tittar på ditt tv-program som du får betalt för, vilket skildrar din egen MYCKET meningsfulla existens där du lånar juveler du inte har råd att köpa för att göra reklam åt juveleraren så att de kändisar som har råd kan köpa dem? Det måste kännas helt fantastiskt. Titta, där dök visst Jante upp, hälsa nu snällt på varandra!

"Modebloggare kan inte tänka själva", ett stilleben

Topshop, Oxford Street:



Jag höll på att garva ihjäl när jag såg att alla kavajer i Topshops trendiga lilla, svindyra, second hand-hörna hade färdigupprullade ärmar. Jojomensan, här berättar vi in i MINSTA detalj för er vad som är trendigt, no need to think for yourselves!

Hemma är ett ställe utan spanska backpackers.

Hemma från London efter en helt sinnessjukt stressande hemresa, med en timme för senat buss, en timme försenat plan som inte kunde landa.
Min hjärna är lite bränd idag, men kroppen känns laddad.

Knark:

Snor, snor och åter snor.

Alltså det är sådär just nu.
Jag ska ju åka till London imogon för en fantastisk vecka full av extravaganta... ja, vad-det-nu-blir.
Och så är jag sjuk. Jag sitter här och förnekar att jag har svininfluensan, eftersom ajg bara är snuvig och förkyld och inte har någon vidare feber, halsont eller kroppont att tala om. Jomen det ÄR bara en förkylning.
Jag känner hur olustigt det blir när jag försöker förklara det för alla på planet, så att jag inte får en situation värdig Flugornas Herre på halsen.
Det är bara att käka Nightnurse och försöka låta bli att nysa.

Sedan är det Futrism-utställning på Tate, Primark och gothklubbar i Soho som gäller!

Dela arbetsplats med mig!

Som bekant har jag en plats i en ateljé i centrala Stockholm.
Nu har vi en kontorsplats ledig!
YES! tänker ni allihop nu, jag kan höra det.
Bredband och el ingår i hyran som är på kring 2000 spänn (minns inte exakt vad hyran är för de kontorsplatserna, jag har ett rum med dörr för jag väsnas en massa och betalar lite mer).
I lokalen finns nu tre fotografer, en webbdesigner/fotograf, en redovisningskonsult och så jag, kläd-och smyckedesignern!
Välutrustat kök och allutrymme där man kan ha möten finns!
Tillträde omgående.

Om ni vill komma och kolla, mejla mig på killerkitty (at) hellokitty. com!

Gnället:

Alltså jag är på ett så otroligt pissigt humör just nu.

1. Gårdagskvällen blev inte riktigt som jag hade förväntat mig, dvs "trevlig".

2. Min potiker har gett mig prov på toriska ensdagslinser. Och lyckades ge mig en kartong med linser som passar bara ena ögat. OH THE JOY. Vad fan ska jag göra med dem, liksom, testa dem på ena ögat?

3. Jag har inte ens lite hunnit med allt jag skulle göra den här veckan och beställningarna ligger på hög och folk betalar inte i tid och jag blir så grinig så grinig att jag bara vill lägga mig ner i fosterställning och tjuta.

4. Mitt hem ser ut som Satans Rövhål.

Kan vi prata lite om Malin Wollin och hennes galenskaper?

Nu undrar jag iofs varje gång jag går in på hennes blogg om kvinnan har alla indianer i kanoten, men hon tog priset med sin reaktion på manlig amning.

Läsvärd text om ämnet finns på Vi Som Aldrig Sa Sexist.


Det är fascinerande hur accepterat det är att hata människor som går utanför just könsgränser.
Sedan är jag känslig för ordet "naturligt". Jag är övertygad om att det är samma typ av idioter som använder sig av ordet "naturligt" till höger och vänster som slänger sig med uttrycket "förr i tiden" i tid och otid.
Vad är NATURLIGT? Folk verkar använda det lite oftare än vad jag tycker är behagligt. Jag menar, om man menar "vanligt förekommande", då kan man skriva det istället.
Män har uppenbarligen körtlar i brösten som kan stimuleras till att producera mjölk.
Eftersom det huvudsakligen är kvinnor som ammar idag stimuleras de sällan, men de finns där nevertheless.
Samtidigt finns det kvinnor som har stora problem med att amma och oh my god vilket trauma det verkar innebära, med stigman över att vara en dålig mor och inte en "riktig kvinna" som grädde på moset.

Sedan blev hon ju censurerad och egentligen var det viktigt för henne att lägga till i bloggen att i originalkrönikan skrev hon att hon inte ville ligga med Ragnar, för det hade ju något med saken att göra. Hej härskartekniker, hej sexisim! Grattis Malin, du argumenterar som ett riktigt sexistsvin, känns det empowering för dig?

Sedan har vi ju kommentarerna under inlägget som är från vad jag skulle vilja kalla intelligensreservens absoluta gräddhylla.
Jag tänker inte ens citera dem här. De är bara lite för mycket och ofta av typen "JAG har aldrig sett en ammande man eller en man med brösten fulla av mjölk alltså kan det inte vara naturligt".
Nä, och jag har aldrig sett en levande panda, så då existerar de nog inte.

Alltså,

man kommer hem, sådär halv fyra efter att ha konstaterat att Tech Noir på Trädgården var helt OK.
Man tar av sig kläderna och upptäcker att man har två BH:ar på sig. Utanpå varandra.
Hur fan gick det till? Var jag full när jag klädde på mig?

BLÄ.

Hade en sådan grym kväll igår. Gjorde massa trevliga saker, träffade trevliga vänner, hade roligt och mådde bra och var på ett fantastiskt humör och sedan tog det ungefär 45 minuter efter att jag kommit hem och så var hela kvällen förstörd, som om den aldrig hänt.
Jag hatar sånt. Jävla skit.